Idso

När vi valde hundras så var det Niklas som läste allt som gick att läsa. Han beställde böcker, forskade på internet och berättade sen allt för mig om nannydogs, kamphistoria, sjukdomar m.m. Jag sa typ jaja. Haha jag skulle ju ändå inte ha hund! Han visade bilder, en röd Buddah skulle vi ha. Långsamt mjuknade den stenhårda kattmänniskan som träffat en staffe endast några gånger i sitt liv. Plötsligt satt jag på blocket och letade och hittade efter ett par om och men en kennel i Lidköping med åtta små underverk. MEN ingen röd hane! Dock var ju resten så söta och färgen var ju faktiskt inte viktig så helt plötsligt bar det iväg. Det visade sig att färgen spelade större roll än könet och det blev en röd liten tjej istället. Att somna i mitt knä var ett listigt drag av det lilla underverket.

Att välja just en staffordshire bullterrier är jäkligt speciellt! Min hund skulle inte tigga vid bordet, inte sova i sängen och definitivt inte hoppa på folk. På något vis har Dundra charmat sig runt alla dom reglerna. Vi skedar i sängen, det är faktiskt lite charmigt när hon kommer med sina bedjande ögon och framtassarna i knät vid köksbordet och ser sitt sötaste ut, och att bli välkomnad av en hund på två ben som vill pussa sönder dig av lycka är hur härligt som helst! Hon är en jäkel på att välta barn och skäller vi på henne blir hon så ledsen att vi måste säga förlåt!

I utställningsringen blir hon kanske ingen champion, vi får se hur det går i rallydebuten och Malte kommer bli vält många gånger i sitt liv och få många bullar stulna från sig. Trots det är hon världens bästa hund!

Älskade Underbara Dundraklumpen!