Idso

Läste mitt fina inlägg i fredags att oj oj va skönt att sova på jobbet. När jag la huvudet på kudden var det sista jag tänkte: Aaaa sju timmars sömn, God natt!

Klockan 3, prick för att vara exakt, flög jag ur sängen och trodde att jag försovit mig. Ack så fel jag hade. Det var bara brandlarmet som tutade lite lätt. Panik, få på sig kläderna, springa ner som en yrvaken höna, tänka vad man ska göra, träffa"heta" brandmän, sömniga gäster och annat förvirrat och berusat folk. Klockan blev fyra och fem och helt plötsligt blev jag brandvakt och fick jobba ett antal timmar igår. Så här i efterhand kan man ju tänka plus på kontot men igår eftermiddag stod ögonen åt alla håll och jag var en ganska dålig receptionist.

Behöver väll inte säga att jag typ dog två timmar när jag kom hem. Slocknade som ett utbrunnet ljus på soffan och drömde om snorungar i 30-årsåldern som inte kan skilja på rätt och fel. Sen moffade jag i mig en kebabrulle och då blev jag människa igen.

Niklas och Dundra hade klarat sig galant utan mig (varför skulle de inte) De hade busat i skogen och så hade Frasse kommit på besök så hundarna fick öva sina skills i att tacklas. Stackars Frasse kommer inte ha en chans om några veckor. Dundra skulle behöva en lekkompis till som är lite mer stabil. Synd man inte känner några Staffevalpägare i Örebro. Dock så älskar hon Frasse, hon behöver dock bara lära sig att han är en liten klenis :)